Härligt!
Hieros gamos aftonen är fullbordad och föll väl ut! Tacksam att få arbeta med människor som är så hängivna och nära sin essens… Och att få tjäna det gudomliga paret.
Vi fördjupade oss under kvällen i själva urmysteriet kring guden och gudinnans förening, kring människans förening med gudomen och astralkroppens förening med eterkroppen – den hemliga läran om det alkemiska bröllopet. Vi speglade detta arbete genom egyptiska, sumeriska, gnostiska och sophianska myter för att genom dem subtilt söka berätta om det som annars inte berättas om – det alkemiska arbetet med att skapa kabafågeln eller odödlighetskroppen.
Det blev en kraftfull afton där deltagarna genom teori och praktik fick stiga in i det heliga Templet och i sitt eget hjärtats djupaste kammare uppenbara Hieros Gamos!
De nya elixiren – Den levande guden och Gudinnans fruktbarhetsdagg – blev precis klara till det heliga bröllopets afton. De vackra glasflaskorna från den svarta madonnan på Mallorca rymmer ett koncentrerat moderelixir av gudinnans dagg som i sin tur ska befruktas med Den levande gudens elixir. Det blir ett elixirens hieros gamos med andra ord, när man förenar de båda.
För er som inte kunde närvara under kvällen bifogas här ett utdrag ur Hjärtats alkemi att begrunda:
Även i Bibeln avslöjas faktiskt Maria Magdalenas roll som översteprästinna och den heliga bruden. Vi kan läsa att Jesus och hans anhang år 31 begav sig av från Galiléen till Jerusalem för att fira den judiska påsken. Maria Magdalena var den som liksom sina gudinneföregångare smörjde Jesus och förberedde honom likt gamla fruktbarhetsgudar hade smorts inför sitt offer. I Markusevangeliets fjortonde vers står det:
Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”
Maria Magdalena smörjer Jesu fötter i en tidigare Bibelberättelse och sedan hans huvud som beskrivs ovan. Det visar tydligt på hennes roll som den heliga bruden i gamla tiders fruktbarhetskulter. Det var översteprästinnans uppgift att smörja konungen, eller den för kulten utvalde att axla hans roll, inför offret. Det är prästinnan som gör honom till en Messias eller Kristus som också betyder den smorde. Därefter firades deras förening – hieros gamos – i det heligaste av det heligaste.
Bibelpassagerna om Maria Magdalenas sju demoner och hennes smörjelse av Messias stödjer de gnostiska evangeliernas tes om att Maria Magdalena är en prästinna verksam i en mysteriekult som är direkt arvtagare till de sumeriska, egyptiska och grekiska mysteriekulterna. Maria Magdalena verkade på jorden i nära samarbete med sin manlige partner och stora kärlek – Jesus. I mysteriekulten är guden och gudinnans förening – hieros gamos – själva höjdpunkten. I det gnostiska Filipposevangeliet står det att återlösningen sker i det heligaste av det heligaste inne i brudkammaren och att det sista sakramentet är brudkammarmysteriet där guden och gudinnan firar sitt alkemiska bröllop.
I Tomasevangeliet beskrivs bröllopet mellan motsatserna som att: ”När ni gör det som är två till ett, och när ni gör det inre likt det yttre och det yttre likt det inre, och det övre likt det undre, och när ni gör det manliga och det kvinnliga till ett enda…”
Jesus/Kristus och Maria Magdalena/ Sofia utgör arketyper för det heligt feminina respektive det heligt maskulina och deras förening i den innersta brudkammaren visar på vägen till vårt eget fullbordande som människor. Förståelsen av att båda dessa arketyper ryms inom varje man och kvinna, är avgörande för människans individuationsprocess och heliggörande. När den maskulina och den feminina gudsaspekten förenas inom varje individ firar människan sitt alkemiska bröllop. Det alkemiska traktatet Aurora Consurgens som tillskrivs Tomas av Aquino, beskriver glädjen hos människan när Sofia förenas med sin brudgum: Vi ska leva i kärlekens förening med glädje och munterhet, sägandes: Skåda hur gott och angenämt det är för två att bo tillsammans i en enhet. Guds rike bor inom oss och hieros gamos är för alla, inte bara för några få utvalda. Det är emellertid en utmanande process för det mänskliga psyket att överkomma tendensen att vilja se tillvaron i oförenliga dualiteter. Brudkammarritualen är för dem som genom sin individuationsprocess rört sig bortom inre och yttre, manligt och kvinnligt, ande och materia osv. till en både transcendent och immanent tillvaro där man är ett med alltet. Brudkammarsakramentet är föra alla som söker sin förening med det Enda. Tomasevangeliet uttrycker det som att: ”Många står vid dörren men det är de enade som kommer in i brudkammaren.” (Utdrag ur Hjärtats alkemi av Katarina Falkenberg & Tommy Westlund)
Önskar härmed alla våra Sophiavänner en skimrande härlig höst!
Tempelprästinnan 2013-09-05
