Maria Magdalena är en kärlekens och visdomens profetissa och med sin mångfasetterade personlighet väcker hon motstridiga och starka känslor. Hon omtalas både som den heliga bruden och den besudlade skökan. Maria Magdalena är den första aposteln som fick sin heliga mission direkt förmedlad av den uppståndne Kristus och i Pistis Sophia säger han följdriktigt: ”du vars hjärta är riktat upp mot himmelriket mer än alla dina bröder”. Hon är samtidigt marginaliserad och ibland också förnedrad i kyrkans doktrin. I Dundret – det perfekta medvetandet hör vi henne tala: För jag är den första och den sista. Jag är den ärade och den försmådda. Jag är horan och den heliga. Jag är hustrun och oskulden. Jag är modern och dottern. (…) Uppmärksamma mig. Jag är den som är vanärad och den största.
Om vi betraktar Maria Magdalena ur ett gnostiskt perspektiv så vidgas bilden av henne oerhört (likt på bilden ovan från klosterkapellet i St Baume). I de gnostiska evangelierna såsom Filipposevangeliet, Tomasevangeliet, Pistis Sophia och evangeliet som bär hennes namn – Marias evangelium, framträder hennes gudinneaspekt och motpart som en feminin Kristus, väldigt tydligt.Gnostiker och katarer såg Maria Magdalena som Jesu följeslagare och den största aposteln av dem alla. Tidiga kristna omtalade henne som Kristi brud. Hon hade rollen av gudinna och motpart till den manliga gudsaspekten på jorden. Maria Magdalena kan ses som gudinnan Sofia inkarnerad. Hon intar rollen som Jesus feminina Kristusflamma och tillsammans skapar de helhetens pleroma på jorden. De firar hieros gamos – guden och gudinnans förening. Det utgör ett av de gnostiska sakramenten kallat brudkammarmysteriet. Kristus och Sofias återförening är också det som helar Sofias fall från pleroman och därigenom skapelsen i stort.
Tempelprästinnan 2013-09-11