Madeira och det forna Atlantis
ATLANTIS GULDÅLDER OCH MADEIRA
Är precis hemkommen från en resa till Madeira som både varit rejuvenerande och härlig och inneburit en transformation av öns kollektiva eter och ursprung. Ja, det är en mycket speciell och mystisk plats!
Det var min fjärde vistelse och nu kände jag verkligen på alla sätt att ön och dess djup och höjder öppnande sig för mig.
Vi bodde på Golden Residence som är ett mycket fint lägenhetshotell alldeles vid havet och med havsbassänger nedanför. Det är otroligt väl handikappanpassat såg vi och måste vara toppen om man reser hit med funktionshinder.
Hotellet är det absolut bästa som jag bott på under mina besök på Madeira och hade både skön inomhuspool och iskall utomhuspool, samt god frukost och trevlig personal. Det blev en fin start på hela familjens sportlov.
I närheten ligger Praia Formosa som är en av öns få stränder med stora klapperstenar. För att komma dit går man genom en tunnel i berget med en stora havsgrotta inuti. Det var en småmulen dag med en aningen vilda vågor så vi badade försiktigt vid stranden när himlen sprack upp och solens lyste igenom.
På eftermiddagen badade vi trots vågorna i de efterlängtade havsbassängerna ivrigt påhejade av en grupp från Frankrike som förvånades av vikingarna från norden. Badvakten stod nervöst och övervakade med livbojen i högsta hugg men allt förlöpte väl… Själv fick jag sådana minnen från Atlantis som kom att prägla resterande resa. ’
Vi återvände till havspoolerna några dagar senare när havet var lugnare och vi verkligen kunde njuta av havet och bassängerna.
Området kändes som ett miniatyr av Platons vision av Atlantis med de koncentriska ringarna på havet och hela Madeira har en eter som både minner om ett gyllene Paradis men också ett fall.
Vi bodde tre nätter på vårt gyllene hotell där jag också påbörjade min elixirproduktion med örter från den lila trädgården på hotellet. Att sedan hotellets konferenssal benämnde som den gyllene Sophia var bara ännu ett underbart tecken om gudomlig vägledning…
Vi besökte också Katedralen Se inne i Funchal som är en av öns äldsta (åtminstone synliga) byggnader från tiden då Portugiserna kom till den då märkligt nog obebodda ön… Det är en fridfull lite oas med vackra gyllene madonnor med graalar, flammande hjärtan och duvor i sina händer i ett gyllene kapell bredvid högaltaret.
Efter dessa dagar vid havet och upplevelsen av guldåldern i alla dess aspekter var vi redo att bege oss högre och djupare upp i bergen och in bakom slöjan i Madeiras eter. Vi hade hyrt ett stenhus på en stor Quinta med trädgård och egen pool.
Huset var iskallt när vi kom (men värmdes som tur var snabbt upp) efter att ha kört fel på den värsta backen som vi någonsin upplevt men som Torkel klarade med bravur med hjälp av två vänliga herrar. Väl installerade i huset blev det en oerhört spännande och minnesvärd upplevelse som är alltför lång för en krönika och kanske kommer med i kommande romaner… Barnen sade att de gärna hade stannat längre när det var dags för hemfärd men för mig var det precis lagom.
Stenhuset var rustikt och traditionellt fint och omgivningarna var helt undersköna och vi hämtade grönsaker i trädgården till våra måltider och jag beredde flera elixir med nyplockade apelsinblom, rosmarin, passionsfrukt och rosor mm. Atlantiselixir och Guldålderelixir mfl är nu hemma och genomgår sin 40 dagars filosofiska process innan fullbordande.
Det blev också tid för sol och bad i vår egna pool när dagarna blev allt varmare och soligare.
Men liksom i alla Paradis står ett fall på lur… som åskådliggjordes tydligt av statyn av ”Den fallne ängeln” alldeles i närheten av det gyllene hotellet vid havet. Det är bronsstaty gjord 2004 av skulptören Ricardo Madeira Velosa till minne av alla de arbetare som förlorade sina liv i arbetet med vägtunnlarna genom bergen. För ett sekel sedan var det många öbor som aldrig varit i huvudstaden Funchal pga av öns bördigt ogenomträngliga berg vilket dessa tunnlar nu underlättat, till priset av alla de som liksom ängeln blev offer för materians obönhörliga bergsmassiv.
Med fötterna lagda över varandra minner ängeln också om Jesus på korset. Det är en synnerligen tung uppenbarelse som en korsfäst och fastlåst ängel i materians bojor likt Lucifer efter fallet från ovan.
Många har knutit an Madeira som varande en rest av det forna Atlantis och även denna gyllene högkultur drabbades av ett fall enligt Platons vision. Troligen var det just den Luciferianska kunskapen om högstående teknik, översinnlighet, skönhet och magi som gav Atlantis dess storhet men också bringade an denna storslagna civilisations fall. För utan kärlek och tro på människors lika värde och jämbördighet, det så kallade Kristusmedvetandet och respekt för naturens ljus och intelligens – Sophia – kan inte ett samhälle nå harmoni och balans. Jag arbetade många nätter i Atlantis eter nu under resan och även vid tidigare vistelser på Madeira, för att nå insikter och söka förlösa den fallna eterns ljus med de gudomliga medhjälparna. Det är i allra högsta grad reellt för vår värld i dag att lära oss av…
På 1400-talet och framåt var det slavar som föll för kolonialismens utbredning och som under fruktansvärda förhållanden fraktades till Madeira för att gräva ut bevattningskanaler och till att arbeta på sockerodlingarna som blev offer för andras välfärd. Denna slavhandel var utspridd över hela världen och pågick ända fram till 1800-talet.
Mitt nattliga arbete i huset bestod i att under nästan exakt 2 timmar förlösa många av dessa vilsna själar och energiminnen från denna era och föra dem mot evighetens ljus och frid. Det var ett mycket påfrestande energiarbete och det var kanske ödets ironi att det bredvid min säng fanns ett panikalarm som jag emellertid inte behövde trycka på eftersom jag hade gudomliga hjälpare i mitt alkemiska värv. När de två timmarna var till ända så vaggades jag åter in i en skön vibrerande sömn med de mest fantastiska drömmar.
Vi färdades också vid ett par tillfällen högst upp i bergen längs bevattningskanalernas levador som går som spår att vandra med längs hela ön och som gör den så oerhört bördig och vacker.
Där uppe på toppen låg molnen nästan alltid tungt som i en ogenomtränglig dimma och den gamla urskogens trädandar förmedlade en tung energi av missnöje över människans framfart…
Men tyngden och molnen kunde plötsligt lätta och vi kunde vandra fram förbi vildhundarna till en konstnärligt utförd trädgård för en afternoon the! Som ett litet Eden i vildmarken.
På kvällarna lagade vi utsökta och ofta helt veganska måltider med grönsaker från trädgården och satt framför kaminens eld för att smälta alla intryck och upplevelser. Sannerligen minnesvärda måltider i huset mitt i ingenstans likt vårt sommarhus Sund…
Jag känner en stor tacksamhet för att nu för fjärde gången äntligen ha kommit in bakom slöjan på Madeira och där kunnat utföra alkemistens opus med att frigöra den fallna etern, förlösa och transformera det tunga blyet till guld och ta små steg i det stora arbetet att häva Edens fall och det ursprungliga fallet från ovan.
Därtill uppenbara Atlantis era med gåvor och laster och samtidigt njuta av en härligt grönskande semester med familjen i en gyllene atmosfär och ofantligt skön natur. Att kunna strosa runt och göra elixir i alkemistens trädgård med väldoftande apelsinblommor var en ren njutning. Resan blev mycket hastigt bokad när änglarna plötsligt visade mig superbilliga flygbiljetter som jag i all hast råkade boka och sedan guidade oss till dessa två utmärkta boenden.
Ber nu en bön till Jungfru Maria för alla offer för slaveriet, vägtunnlarna och alla offer för hänsynslös exploatering av människor som just nu sker på vår jord!
Bilden på Maria nedan är från en fantastisk liten kyrka i fiskehamnen i Camara de Lobos som inte rymde en enda korsfäst Jesus. Blev verkligen påmind om kyrkan i Saintes Maries de la mer när vi var där.
Hoppas denna krönika kan ge dig som funderar på att resa hit lite tips och bra förberedelse för denna makalösa ö mitt i Atlanten. Många har hört av sig och varit sugna och jag vet att flera vänner är på väg under de närmaste veckorna.
Det är inte för inte som Madeira går under benämningen ” Guds egen trädgård”!
Sänder er alla som önskar den förlorade eterns heliggörande dagg!