Solens insegel är nu aktiverat på vårt Olympiska torn!

Det var som vanligt helt fullt i vårt lilla tempel när vi skulle ta oss an detta kraftfulla solsigill. Det blev 3 och en halvtimmes omvandlande av den mörka solen och arbete med att förstå och hela både urfallet och våra egna fall ur helhetens sol. Vad gör vi inte för att återskapa guldåldern!

Med hjälp av vår sol-ist Björns vackra flöjtoner hämtade från greve St Germain kompositioner och Maiers alkemiska mäterverk Atalanta fugiens, med alkemiskt bildspel bla baserat på Blakes bilder av Miltons storverk Det förlorade paradiset och läsning av Miltons verk sökte vi transformera solens mörka skugga.

EPIGRAM 45. Solen och dess skugga fullbordar verket.

 

EPIGRAM 45.

Solen, himmelens ljusa fackla, kan inte genomtränga

täta kroppar, på så vis hamnar halva jorden i skugga.

Denna skugga, fastän den tycks vara ett föraktligt ting,

Är mycket användbar för astronomerna.

Åt de Vise skänker Solen och skuggan mycket mer,

Då de fullbordar Konsten att göra guld.

Vi bjöd under kvällens andra akt in Solens musa Melpomene – som kan bringa oss tragedins renande katarsisupplevelse och sångens läkande balsam och lyssnade till hennes hymn till den gyllene solkonungen.

Genom avslutande praktiskt arbete med det mytiska gyllene skinnet och erövrandet av musans gåvor föddes slutligen den ljusa solen: Du är min konung, gyllene sol. Tänd med din låga, hjärtats ros, sjöng vi och drack Apollons solelixir.

 

När den svarta solen slutligen förenas med den ljusa solen i det alkemiska bröllopet enligt Smargdtavlans kod föds den röda solen då vi återvinner vårt förlorade paradis…vårt Arkadien… den Gyllene tidsåldern.

Avslutningsvis bjöd vi på mingel med god dryck och läckra ostar som pågick ända till den nya dagen…

 

I mitt fall…

fall…

fall…

tappar jag helhetens juvel

Jag fylls av en förtärande eld

och av egen fri vilja.

Jag kommer att kämpa.

Jag kommer aldrig ge upp…

 Förrän du åter är vid min sida.

Min längtan kommer aldrig att stillas…

Låt min kärlek bli den röda tråd

som för mig ut ur skapelsens labyrint.

Åter till Dig.

Jag ber dig Svarta Moder

Äkta din Himmelske Make.

Förena eder

Och föd mig på nytt.

Föd mig på nytt.

Låt mig åter bli hel

som visdomens juvel.

Text: Katarina Falkenberg

 

Din Faders sanne afbild, vare sig

Att du i sällhet dväljs och ljus af ljus

Framalstrar, eller långt från himlen, gömd

I köttsligt tabernakel, mensklig form,

I öknen vandrar; hvar du är, och i

Hvad skick, hvad ställning – städs uttrycker du

Guds Son, begåfvad med guddomlig kraft

Mot eftersträfvarn af din Faders thron,

Mot Paradisets tjuf! – För längese’n

Du honom slog och ned från himlen vrok

Med all hans här. Och nu du hämnat har

Betvingad Adam. och i det att du

Vann seger öfver frestelsen, du vann

Tillbaka ett förloradt Paradis.

Text: Miltons Det förlorade Paradiset

Tempelalkemisten 2012-10-19

Comments are closed.

Din Bild