Med gudinnan bakom mig

Under gårdagens trevliga festligheter på Stadshuset gick jag under dansen upp bakvägen till den Gyllene salen där middagen tidigare varit för att fånga Sophias vishetstradition i den vackra mosaiken i bra ljus på bild… Alla klassiska element från den hermetiska traditionen finns med såsom det flammande hjärtat, graalen, visdomens svärd, de sju klassiska planetsymbolerna, ourobouros, Gudomens öga i en triangel som med elden blir ett hexagram mm. Det är också en balans mellan kvinnliga och manliga förebilder som syns gestaltade.

23376585_1847364251958057_1880501473262726251_n 23376596_1847364258624723_644898739777712889_n 23380082_1847364358624713_2102662303047742976_n 23434903_1847364501958032_5156754755673183038_n 23435039_1847364435291372_950186725301182316_n 23472071_1847366501957832_4937965781807260820_n 23472806_1847366505291165_2315409669884701238_n 23472878_1847364191958063_4790991946220064122_n 23517566_1847366495291166_3470435624855510246_n 23517716_1847364495291366_8744553672510094154_n 23518948_1847364441958038_3362446987681568909_n

Bilden ovan såg jag för första gången trots att jag dinerat i Gyllene salen vid ett flertal tillfällen och beskådat dess skönhet. Det heligt feminina som bär korset och det flammande svärdet är endast skissat och blev kanske inte färdigställt eller är meningen att det ska vara lite i det fördolda och endast uppenbaras av den som ser och hör henne…

Intressant är också att gestaltningen av Gustav Vasa som rider in i stan är huvudlös för att de skulle ha missbedömt utrymmet. Allting annat är så balanserat så det verkar inte sannolikt.

 Den huvudlöse konungen

De som skapade den Gyllene Salens esoteriska och kulturella ikonigrafi har nog velat förmedla att detta är ett gyllene tempel som inte är vigt åt det profana – åt konungen – utan liksom Salomos tempel är vigt åt visheten – Sophia – den himmelska drottningen. Vi ser henne strålande som Moder Svea på den mest prominenta skapelsen i hela Gyllene Salen.

Varsågoda att njuta av bilderna!

Helgat vare Sophia, låt hela jorden hylla Sophia!

 Det flammande hjärtat

Tempelprästinnan 2017-11-11

Paradise_Lost_38

Tänk det är lika spännande varje gång att se på vilket sätt temat ska arbetas med under imaginationer för just denna samling människor under denna stund på jorden… Imaginationens tema var – Fallet från enheten som kommer att följas upp av Återkomsten den 7 december i samband med vårt Öppet Hus.

Jag har sedan länge fördjupat mig i falldramat och återbördande till helhet på alla betänkliga sätt och vis. Det är både ett tufft arbete och en oerhörd nåd att tjäna gudomen i kärlek med denna mission.

 det som gör ont

Gårdagens imagination på Sophiatemplet bjöd på ett förlösande av det onda barnets fastlåsning och helajacob_wrestling_with_the_angel_eugene_delacroixnde genom vår egen gudomliga kärlek och omsorg.Det blev ett fördjupat arbete med fallet i barndomen som präglats av den långa inkarnationskedjans många fall får enheten. När vi så brottas med den mörka ängeln eller motståndaren kan vi se att vi egentligen brottas med oss själva och Gudomen och att ingenting någonsin kan driva bort vår födslorätt som människor på jorden – vår gudomliga gnista uttryckt som allomfattande kärlek. 

Leonardo_da_Vinci_-_Virgin_and_Child_with_St_Anne_

Vi använde Den fria viljan som kom till jorden med Lucifer till att vara likt gudomen tjänande och älskande. Separationen upphör då och vi återfår också vår skaparkraft att manifestera en helare och skönare tillvaro till gagn för oss själva och vår omvärld.
Aftonen avslutades med en förening av vår Adam och Eva som möjliggör återskapandet av Paradiset. Vi smakade åter dess sötma och frukter med Sophias hänryckande elixir. I vår nya klädnad vandrade ut i kvällen med möjligheten att använda vår fri vilja att skapa en tillvaro utan separation… om vi så vill!

 Paradisets äpplen

Tack till alla som närvarade och arbetade för att bygga upp avgrunden från botten upp så att vi kan stå stadigt på jorden när det viner och bjuda på oss själva och våra frukter!

Önskar alla en förlösande och läkande tid!

Tempelprästinnan 2017-11-10

Katarina Falkenberg håller under terminen två efterfrågade alkemiska imaginationsaftnar.

Imagination – 9 nov tema: Fallet från enheten. 18-19-30 på Sophiatemplet
Imagination – 7 dec tema: Återkomsten. 18-19-30 på Sophiatemplet

Öppet hus med julmarknad – 7 dec 15-18

 LuciferUnder den första djuplodande imagiantionen den 9 november kommer vi kretsa kring fallet från enheten och utforska både det makrokosmiska fallet som kan beskrivas genom Lucifers uppror och fall och människans och vårt eget fall som dess följd. Vi kommer färdas genom slöjorna för att uppenbara denna djupt liggande problematik som skapar separation och konflikt i hela vårt universum liksom inom var och en av oss. Genom att igenkänna våra egna fall kan vi reintegrera mörkret och åter slå ut våra vingar som en kärlelskfull ljusbringare!

Vägen återDen 7 december följs detta tema upp med en imagination på temat: Återkomsten, i samband med vår årliga Julmarknad och Öppet Hus.
Vi kommer då fortsätta med reintegrationsprocessen som bereder vägen åter till helhet och enhet inom både oss själva och i det stora kosmiska verket. Paradisets nyckellösa dörr kan då öppnas åter så att vi kan genomsyras av Edens eteriska krafter inför Återkomsten.

Vi öppnar portarna till Akademin och Templet kl 15!
Vi bjuder som sedvanligt på alkemisk merkur som prepareras under gång samt erbjuder julgåvor till gyllene priser.
15.30 bjuder Erika på en stunds klangmeditation som öppnar upp våra sinnen för den paradisiska etern. Därefter mingel, samtal och elixir fram till 18 då imaginationen på temat Återkomsten börjar och inget insläpp sker efter 18. Förboka gärna imaginationen (200 kr) så att du säkert får en plats på katarina@alkemiskaakademin.se

Hjärtligt välkomna!

Paradisets återkomstTempelprästinnan 2017-10-11

 

21761898_1798674796827003_7253357747500823167_n

Vilken underbar modul 5 på Prästinneutbildningen  i drottningen av Sabas kraft och visdom!

På lördagen skapade vi en ceremoni inspirerad Afrikanska rytmer, danser, den rituella leran och inte minst röken som fyllde hela vårt tempel från den uråldriga zulu-traditionens ört som aldrig sägs dö och som med sin sötma öppnar portaler till förmödrar och urfäder… Vi uppenbarade vår tempelmoder – Drottningen av Saba och sökte oss med hennes assistans åter tillbaka till begynnelsen av mänskligheten – den androgyna människan – antrophos – som verkade i eterns paradis på jorden. Åter i Eden lät vi dess kvintessens sprida sig och läka både vår egen eterkropp och Gaias kropp. En stund av vila och återhämtning därtill…

 Mittpelaren på Livets träd
Efter lunch bjöd alla systrar hjärtligt på sina egna förbereda ritualer som innehöll allt från Antrophosophias rejuvenerande fotbad till Kristus och Sophias ovillkorliga kärleksblick och ord till varandra och därtill fina nymåne och fullmåneceremonier. Schamansk Trum-imagination och rening med skallra och elixir och heligt salt gjorde den dagen helt fulländad!

Ceremonialtare till Månen
Under söndagen fortsatte vi  med ytterligare ceremonier. Erika lärde ut den heliga geometrin och vi fick i meditation återskapa Livets frukt och de platoniska kropparna och bygga upp den heliga merkhaban.

Vi synade våra motstånd och lärde ut om hur medeltidens visdoms och kärlekstraditioner hade bidragit med sin unika gåva till mänskligheten men vad som bringade dem på fall och vad vi kunde lära oss av det.

Söndagen avslutades med kraft när Tommy Westlund som är gästlärare från Alkemiska Akademin kom och lärde ut Pentagramritualen som också kommer bli en del av vår avslutningsceremoni i april. Wow vilken helg på Sophiatemplet!

Tack till alla systrar som var med och skapade den!

21768148_1675509202481534_323398138522399010_n

 Afrikanska rytmer i templet

Ceremonialatare

Katarina berättar om visdomsförmedllarna

 Ceremoni 22007359_1675509595814828_1064344483842383326_n

SYDAFRIKA I MITT HJÄRTA

Under 11 dagar har hela familjen varit på en omvälvande och underbar resa till Sydafrika.

Den långa flygresan med Emirates till Sydafrika delades upp i två med övernattning i Dubai på både ut- och hemfärden.

Den mest kreativa flygtiden var precis över ekvatorn och då skålade vi i Konjak och jag arbetade med stora alkemiverket! Det är det sista kapitlet som ska bli klart nu och som behandlar den alkemiska bly, silver, mekur och guldkroppen. Jag arbetade så intensivt att jag helt glömde bort mitt annars ofta flyggrädda jag…

Första kvällen i Durban begav vi oss till en restaurangerna vid starndpromenaden efter det vi installerat oss i lägenheten med utsikt över hamnen, Vi lät oss omfamnas av Moder Afrika med god afrikanska mat och ansiktsmålning på Mojo som vi sedan skulle återkomma till flera gånger under vår vistelse.

Victoria Market

Nästa morgon blev vi upphämtade och förda till Sydafrikas inhemska traditionella medicinmarknad. Vilken upplevelse! Torkel arbetar med ett ett stort projekt här i Sydafrika som ska söka förena traditionell medicin med västerländsk medicin. Vi visades runt av de som driver projektet i Durban och av en man som arbetar på med musieforskning och som var kunnig i Zulukulturen. Jag blev uppmärksammad på att vi är vikingar motsvarande deras Zulu kultur och vi aldrig har kolonialiserat Afrika och inte bar på en gammal skuld för alla orättfärdigheter som begåtts. Kanske var det därför som jag kunde vandra runt bland utövarna på marknaden med en upplevelse av att vårt gemensamma intresse trängde igenom alla barriärer. Inte en enda turist hade vågat sig in där och jag kunde fynda flera mycket intressanta örter, rökelser, träd och ting!

Strandliv i Durban

Den fina lägenhetens terrass hade utsikt över alla enorma fartyg som äkte in i Afrikas största hamn. En kort promenad längs en kanal där man födde upp hammarhajar och där man kunde ta en gondoltur förde oss till den sköna stranden med badvänligt vatten och hajnät. Sköna dagar blev det på stranden…och en kortis vid poolen under det att Torkel arbetade med projektet.

Drottningen av Saba

Under en blåsig dag passade det utmärkt att stanna inne och läsa och förbereda inför Prästinneutbildningens modul 5 där en ceremoni förbereddes kring Drottningen av Saba och den ursprungliga människan i Eden. Under tidig morgonstund påbörjades mitt nya elixirarbete,

Jag fick åter en sådan stark kontakt med Drottningen av Saba som förenar både mellanöstern med Afrikas kontinent genom det landområde som man tror var hennes forna rike – Yemen och Etiopien. Samma kulturer som vi nu famnade genom vår resa. Därtill hennes viktiga roll i vishetsböckerna i relation med kung Salomo och även i nya testamentet där Jesus säger att hon som Drottningen av södern möter oss på Domen dag gör henne till en fredsbärare mellan kulturer och religioner som annars är i konflikt med varandra. En vis och kärleksfull matriark som lever kvar i våra legender och som bringar sina skatter och orakelförmågor till den som tjänar visheten – Sophia.

Jag hade tryckt upp etiketter till hennes elixir för 5 år sedan men först nu var tiden inne att preparera det på den stora terassen i vår lägenhet, Drottningen av Sabas elixir innehåller det porslinsvita innandömet på en mycket helig växt i Zulukulturen och det bereddes under det att jag bolmade på med örter som brändes och som är heliga i både den afrikanska och den judiska kulturen sedan mycket länge. Mitt nya armband konsekrerades åt hennes mysterier och jag fick känslan att det förenade hennes stjärnkultur med dess halvädelstenar, med mysterierna kring förbundsarken och dess bröstplåt som översteprästen hade. Har länge velat ha en sådan bröstplåt men detta armband fyller nu den funktionen. Saba fick enligt traditionen ett barn – Menelik med Kung Salomo och han vävs in i legenderna kring Förbundsarken.

Operationen pågick under det att jag under den tidiga morgonen blickade ut mot Sydafrikas största hamn och de gigantiska båtarna som lotsades fram.

Jag blev ett riktigt drottninglikt Drottningen av Saba-elixir med det vita innandömet av den helig växt som köpts på medicinmarknaden och som ger visionära och uppenbarande dag och nattdrömmar. Jag hoppas det också hjälper oss att stå starka i vår egen kraft och kunskap samtidigt som vi verkar med vår omvärld.

Runt om i Durban

På eftermiddagen fick vi se mer av Durban såsom hamnen och ett konstgalleri med vår kära väglederska Candice!

Sista kvällen i Durban innan vi färdades uppåt och inåt land för Safari åt vi gott och hade hejdlöst roligt på en av fiskrestaurangerna vid stranden. Restaurangens glada manager bjöd in tjejerna till danstävling på ovanvåningen!

Vilda kattdjurens Recovery camp

Första stoppet på vår safari var i en recovery camp för vilda kattdjur såsom geparder och dess mindre släktingar som skadats och som är byten för tjuvjägare för sin vackra päls och kraften som den sägs inneha. Det var oerhört mäktigt att vara så nära dessa vilda djur och en nåd att få klappa den underbara Servalen.

Men ja, det var lite andäktigt och på gränsen till läskigt att vara så nära en gepard måste jag tillstå! Men detta var den snällaste av dem… den mer vildsinta var bakom galler men stack ut huvudet plötsligt väldigt nära min hand…

 Safari

När vi på eftermiddagen körde in i nationalparkens stora område möttes vi ganska omedelbart av både bufflar och zebror och efter någon timme såg vi för första gången de lejon som vi sedan kom att möta tre ggr till under följande dagar.

Att vara på Savannen mede vilda djuren var omtumlande och helt underbart och min mimsting sade att det var som att vara i Jurassic park. Ja, det går inte att beskriva med ord och var en nästan surrealistisk upplevelse som påverkade en djupt inombords…

Vårt hus låg mitt i naturen på den fina Campen högt upp på en kulle och när vi öppnade terassdörrarna hade vi i nästa sekund apor inne i huset… Maten var mycket god och på kvällarna dansade kökspersonalen till höga skrik vilket var synnerligen speciellt första kvällen då strömmen gick hela tiden och under allt mer starka vindar.

Vi firade Torkels födelsedag här med en tidig safaritur kl sex i soluppgång. Därtill en lång eftermiddagstur och sedan middag där kökspersonalen sjöng happy birthday i Hluhluwe Umfolozi Hilltop Camps restaurang, gjorde detta till en sannerligen minnesvärd och enastående födelsedag.

Av de så kallade Big Five – Buffel, Elefant, Lejon, Noshörning och Leopard mötte vi alla utom Leoparden så den fick jag vara själv när vi en gång fick ta oss ur jeepen i ett område som skulle vara lite säkrat.. i alla fall var papperskorgarna det för hyenor!
Vi har alla fått stor respekt för elefanten och det behövs stort tålamod innan man kan passera en elefant på vägen för de kan krossa och mosa även en stor jeep. Vi hade en fantastisk guide under hela Safarin – Sibo – som växt upp i området och som arbetat som både Ranger och Spårare i den enorma nationalparken. I över en timme satt vi och väntade med på att kunna passera förbi detta stora djur som nyckfullt gick fram och tillbaka längs vägen. En fantastisk väntan…

Sankta Lucia och flodbåten

Sista dagen under våra tre safaridygn åkte vi flodbåt bland flodhästar och krokodiler i Sankta Lucia. En härlig avslutning på dessa spännande och intensiva dygn i Hluhluwe Umfolozi nationalpark.

En lunch vid havet avslutade safarin som var helt underbar och oerhört spännande. Sedan väntade tre och en halv timmes körning åter till Durban. Sibo var förutom en fantastisk guide också en utmärkt chaufför och man märkte hur han såg på de andra bilarna liksom på djuren på savannen. Uppmärksamt, tålmodigt och vänligt och ändå kom vi alltid på tid.

Sista dagen på stranden i Durban

Sista dagen i Durban tillbringade vi på vår strand innan vi tog kvällsflyget till Dubai och vinkade farväl till vår glade portvakt Sammy. Det blev en 8 timmar lång guppig färd längs hela Afrikas östkust och jag sov inte en blund…

Dubai

Eftersom Emirates bokat om vårt flyg så bjöds vi på en natt i Dubai med mat inkluderat. Skönt att bada i hotellets pool i den 40 gradiga hettan.

Dubai är som en science fiction stad och mycket materiell inriktad men badet i den den badkarsvarma gulfen i solnedgång var ljuvligt…

Sista kvällen och jag gör mig redo för den tidiga morgonens hemfärd…

Hoppas denna krönika kunnat bringa in lite av Sydafrikas och Drottningen av Sabas kraftfulla eter till er kära läsare!

MAGISK RESA TILL ENGLANDS GRÖNA MARKER


Är precis hemkommen från en helt magisk graalresa till Englands gröna marker. Det är andra gången som Alkemiska Akademin arrangerar en resa hit i den gyllene graalens fotspår. Även om flera platser besöktes för två år sedan blir ingen resa den andra lik och vi tillåter graalens inspiration och alla dess väktare och bärare att vägleda oss på vår heliggörande färd. Det var också första gången av (totalt 14 arrangerade alkemiska resor nu) som vi hade två par med mor och dotter i gruppen vilket var mycket glädjande och gav graaljungfru-traditionen en helt ny innebörd.

Vi hade Glastonbury som bas och gjorde utfärder till graalens heliga marker och har på så vis färdats, utforskat och gjort imaginationer och ceremonier längs med 6000 år av andlig tradition. Helt fantastiskt har det varit!

Glastonbury Tor – den gamla läran

Vi började vår graalresa med en uppstigning, ingång och nedstigning i Tor, porten till Avalon. Vi trädde verkligen igenom slöjan över Avalon och mötte Morgen, Artur, Brigid, Mikael… och Draken förstås. Därtill en förståelse för den gamla läran och de keltiska alvfurstarna liksom Morgana med sina åtta systrar gjorde detta till en både kraftfull och strålande öppning på vår graalresa och fördjupning i den gamla läran.

I Tors Mikaelstorn, liksom på övriga plaster, deltog människor i våra ceremonier trots att de inte förstod ett ord svenska. De var mycket rörda efteråt på samtliga plaster och det var en nåd att verka så tillsammans med okända människor i var grupps fina och heliga graal.

Glastonbury vars keltiska ursprung på namnet vittnar om en skinande stad av glas eller en Ynys Avallach – äpplenas ö – beskrivs av Dion Fortune, en av de stora förgrundsgestalterna i den västerländska esoteriska traditionen, som det engelska Jerusalem. För två tusen år sedan gick vattnet hela vägen fram till foten av Tors kulle och för den som kom farande dit måste det ha varit en förunderlig syn att närma sig detta förtrollande landskap. Glastonbury har sedan urminnes tider varit en plats kring vilken många legender är spunna. Det är det mystiska Avalon och älvrikets domäner vilket det magiska Tor med sitt torn, beläget högst upp på höjden verkligen vittnar om. I Avalon fanns också en kittel eller källa för pånyttfödelse. Den magiska kitteln som fanns på ön kunde hela de skadade och bringade de döda tillbaka till livet. Glastonbury Tor som i forna tider också var platsen där havet mötte land är också en övergångsplats till en annan existens. Tor anses också vara kullen som rymmer kung Arthurs grav. Tor kan bestigas längs med en spiralformation i landskapet som antyder en pyramidstruktur byggd av människor. Ingen vet när terrasserna på Tor byggdes men man är enig om att de är gjorda av människor och ingen naturlig landskapsformation. Vägen upp till Tor visar pilgrimens hängivna vandringsled eller det gamla präst- och prästinneskapets processionsväg längs med en vindlande labyrint för att nå fram till den mystika världen på andra sidan slöjan om vår tillvaro, denna gång gick vi dock den rakare kungsvägen upp på höjden.

Flera av våra deltagare återvände senare i veckan upp på Tor i både soluppgång och solnedgång och jag har fått se de mest undersköna bilder. Eftersom det var mycket förberedelsearbete inför varje dag så han jag själv inte med det men ska satsa på det om två år när vi håller nästa resa hit.

Tacksamma och fyllda av Avalons eter steg vi ner från Tor efter guidad imagination, etermöten och ljudande för att ägna eftermiddagen i Glastonbury Abbey där fiskarkonungens hemliga lära skulle förmedlas…

Glastonbury abbey och Johannes Döparens kyrka – den nya läran

Josef av Arimatea anses ha grundat den första kyrkan på engelsk mark här i Glastonbury. Han hade enligt traditionen med sig två bägare – en med Jesu blod och en med Jesu svett som också anknyter till den röda och den vita källan. Vi började eftermiddagen med att besöka Döparens kyrka med det vackra glasfönstret som avbildar Josef med de två bäagarna.

Josef satte sin pilgrimsstav i jorden här och likt Arons stav började blomma till en törnrosbuske med övernaturliga och mirakulösa krafter. Han predikade där om den korsfäste Kristus återuppståndelse. Josef stav gavs livet åter, som genom den heligaste alkemi, och började blomma. Trädet har för länge sedan huggits ner men skott hade redan planterats i Glastonbury Abbeys trädgård och utanför Johannes Döparens kyrka och blommar där än i dag.

Trots att det var regn utlovat blev det en mycket härlig och solig eftermiddag där vi förutom Josef av Arimatea och fiskarkonungarna också mötte Lady of the Lake i sjön där hon förmedlade sitt budskap till oss alla. Vi mediterade vid den stora kraftplatsen i Mariakapellets krypta där urkyrkan legat. Alla sökte efter den hemliga Jesus-Maria stenen och vi tonade i Abbotens kök så innerligt så att en spansk grupp ville köpa in sig i hela vår resa framöver. Vi har gett ett löfte om att komma ner och guida dem framöver i stället. Vi avslutade denna dag vid det heliga ägget och åt sedan en mycket god gemensam middag på Gigis italienska restaurang.

På bilden nedan syns när vi tonar i Abbotens kök som har en mycket fin akustik som avslöjar att den måsta varit byggd till ett helt annat syfte än ett kök. Bilden bredvid är från Sankt Patricks kapell där Maria Magdalena transformerar sina demoner…

Alkemisten Sankt Dunstan som kan rida och omvandla besten syns på glasfönstret med djävulen i sitt grepp i Sankt Patricks kapell. Han skapade det röda och det vita pulvret och var en av Glastonburys mest berömda abbotar. Inspiration för en alkemist!

West Kennet Long Barrow

Onsdagen började tidigt med avfärd till West kennet där vi gjorde en omtumlande och synnerligen transformerande ritual kring de keltiska borgarna. När vi trängt igenom de mörka kamrarna såväl i det yttre som det inre och sjöng fridens toner längst in fick vi även här dela vår graal med andra människor från England och Bolivia. De var så tacksamma och även vi… Mycket starkt och helande alkemiskt arbete där vi knöt ihop alla högkulturer som byggt pyramider och megaliter. Vi drack alkemiskt elixir och gick sedan upp i ovan och skådade Silbury hill – den en gång vita kalkpyramiden.

Avebury

Vi begav oss sedan till The red lion – den enda puben som ligger i en stencirkel – för riktigt god engelsk lunch. De som var sugna utforskade Pubens spöken och sedan begav vi oss ut i stencirklarna i blåst och regn. Dungen med de gamla träden med rötterna i ovan gav skydd för meditation och fyllda av paradisisk eter fortsatte vi vår vandring runt både den södra och den norra innercirkeln. De som ville intog Arturs tron eller cirkulerade runt den för att 7 varv för att skåda änglarna. Dagen i Avebury avlutades med en imagination inne vid den forna obelsiken mitt i den helt nyupptäckta kvadraten inne i den ena stencirkeln. Kvadraten är dessutom äldre än cirklarna och daterar nu Avebury kring över 3000 år f.v.t. – mycket spännande. Vi förenade de båda innercirklarna genom att knyta kontakt med hjortprästinnan och Björnprästen som verkat under Aveburys och hela regionens storhetstid,

Stonehenge

Därefter begav vi oss i karavan med bilarna mot Stonehenge men gps verkade liksom vi ha stigit in i den eviga tiden och visade oss till den efterfrågade vita hästen i motsatt riktning till mångas glädje.

Som tur är hann vi fram till vår bokade tid i Stonehenge och solen trängde igenom molnen när vi lämnade månkulturerna för solens kultplats. Vi avslutade vi denna fullmatade dag med att var och en själv fick utforska Stonehenge kraftfulla stenportal.

När jag nu var i Stonehenge för tredje gången fick jag efter uppenbarelser av Merlin och Vivien vara med om något helt oväntat och utomjordiskt! Ett kvanthopp in en annan verklighet som gav påtagliga avtryck i denna värld. Jag förflyttades många meter utan att en sekund gått… två gånger… sk kvanthopp och med vittne. Det var så vackert och förunderligt även med mina mått mätt, men också sedan tärande sen för den mänskliga organismen och därtill mängder av turister. Eftersom jag var totalt nedkyld efter detta äventyr så hade de värme på i minibussen. När jag var tillbaka i denna verklighet ungefär samtidigt som vi skådade Tor så kände jag hettan i bilen och fick reda på att det var 29 grader… och inget hade klagat något. Tack för det alla kära!

Detta är sannerligen en portal av stora mått… kvällen blev en stund av vila och återsamling av min fysiska kropp som nästintill lösts upp.

Jag tappade mitt Chalice well örhänge där och när vi sedan på kvällen åt middag damp det ner från ovan. Nu förstår jag hur dessa stenbumlingar enkelt kan flyttas av den som kan konsten!

Vilka makalösa första dagar då vi trängde igenom slöjan över Avalon och hade en mest förunderlig och transfomerande tid! Den gamla läran uppenbarade sig och därefter väntade solgraalens era på Camelot!

Camelot – Cadbury Castle

Vi steg upp genom en hal och lerig stig liksom riddarna i vildmarken men på toppen av Cadbury castle som menas ha härbärgerat Camelot så fick vi en soligt gyllene dag med föredrag om Artur och Guinevere, graallegenderna, riddarna och de heliga graalbärarinnorna. Samlade kring Runda bordet gjorde vi också imagination kring de heliga graalborden.

Graalens gyllene era och kärl flammade i våra hjärtan när vi sedan återvände ned i byn för lunch (som tog sin tid innan den serverades) på restaurang Camelot. Där fanns också graalens riddare att beskåda.

Riddarna av Runda bordet – Camelots restaurang

Graalriddaren som ska förlösa den gamle Fiskarkonungen måste också ha nått den andliga och emotionella mognaden som gör att han kan se bortom sig själv och sina egna sår och se bortom sin egen vinning och rivalitet. Först då kan han ställa den för graalmyten så essentiella frågan: Vad fattas dig? Hur kan jag hjälpa dig. Han blir då den nye graalkonungen som verkligen vaktar graalen och inte själv använder och nyttjar graalen för eget livsuppehållande syfte. Han undrar hur han ska tjäna graalen och inte hur graalen tjänar honom. Graalriddaren använder sin styrka och sitt svärd till att tjäna gudinnan och hennes heliga bägare. För att återfinna denna ursprungliga enhet och vishet som gått förlorad blir det Percivals och graalriddarnas uppdrag att söka efter det enda som kan hela riket igen – den heliga graalen. Graalens enande kärl rymmer den livseterkvintessens som stod människorna fritt att näras av under Arkadiens gyllene era. Dessa gudomliga äpplen på Livets träd som växte i Paradiset är samma äppelträd som står på Äpplenas paradisiska ö – Avalon. Men det är liksom gudinnan själv numera beslöjat och står inte alla till buds att näras av. Graalriddaren inkarnerar den förlösande aspekten som kan tränga igenom slöjan till eterns, älvrikets och det heliga blodets paradisiska dimension. ( Ur resan graakompendium)

Wearyall hill

Väl hemkomna från Camelot hade alla fri tid i Glastonbury och själv vandrade jag upp på Wearyall hill där Josef först kom när han anlände till Avalons nejder med sin stav. Friden i ovan från myllret nedan fyllde mig och jag fick en så djup kontakt med Josef…

Josef menas enligt Somersetlegender och utifrån graalsagorna ha färdats till Glastonbury och Mendip hill under sina resor i tennhandelns tjänster. På en av sina handelsresor till England ska han ha haft den unge Jesus med sig. Enligt legender ska de ha grundat den första kyrkan i Glastonbury och tillägnat den jungfrumodern Maria. Detta kan var en av förklaringarna till de förlorade åren i Jesu liv i bibelberättelserna och möjligheten finns att han kan ha gått i lära i druidernas visdomsskolor. Denna tradition om att Jesus skulle ha varit i England anspelar William Blakes poem Förord till Milton från De profetiska böckerna på:

And did those feet in ancient time

Walk upon England’s mountains green:

And was the holy Lamb of God,

On England’s pleasant pastures seen!

And did the Countenance Divine,

Shine forth upon our clouded hills?

And was Jerusalem builded here,

Among these dark Satanic Mills?

Bring me my Bow of burning gold;

Bring me my Arrows of desire:

Bring me my Spear: O clouds unfold!

Bring me my Chariot of fire!

I will not cease from Mental Fight,

Nor shall my Sword sleep in my hand:

Till we have built Jerusalem,

In England’s green & pleasant Land

White Spring

Sista dagen i Glastonbury hade vi förmånen att ha egen tid för ceremoni i Vita källans stentempel.

Det var verkligen en av resans höjdpunkter att åter få utföra Dion Fortunes Isisritual inne i den vita källans förunderligt vackra tempel. Denna gång fick vi förkroppsliga Isis med vår fantastiska grupp under närvaron av den vita källans två väktarinnor och hela ceremonin i detta förunderliga vita tempel med sina pooler och rinnande vatten var en nåd och en gåva. .

Chalice well

Det blev en avslappnad eftermiddag i Chalice wells gardens där vi satt i gräset och delade våra upplevelser under resan och låg i tyst meditation och lät oss fyllas av platsens eter. Därefter ett helande av varandra alldeles ovan den röda källans brunn gjorde detta till en synnerligen läkande dag. Vi fullbordade sedan alla dagars ceremonier med det röda och det vita elixirets/kälornas förening och med den röda konungen och den vita drottningens förening inom var och en av oss. I Chalice well knöts hela denna graalresa ihop som spänt över 6000 tusen år av andlig praktik och teori kring de eviga mysterierna.

Locket över Chalice Wells brunn gestaltar motsatsernas förening genom en helig geometrisk symbol som avbildar hur två runda cirklar eller graalar överlappar varandra så att centrum av den ena är omkretsen av den andra. Formen skapar en vesica pisces eller mandorla som i alkemin och helig geometri symboliserar det alkemiska bröllopet och den heliga transfigurationskroppen eller odödlighetskroppen.

Sista kvällen åt vi gott och ridderligt gemytligt och alla fick av Akademin varsitt elixir att arbeta vidare med efter hemkomst. De fick i början av resan et tjockt utbidningskompendium som deltagarna betitlade bok så även det kommer nog ge ytterligare föda för kropp och själ när det läses mer efter hemkomst. Sista kvällen i Glastonbyry såg vi också det första stjärnfallet…

Stanton Drew

När Alkemisterna och väktarprästinnan hade lämnat den fina gruppen vi färdats med i 6 dagar på flygplatsen hade vi lite tid för att göra utforskningar inför nästa Graalresa som blir av om två år. Vi fann en oerhörd kraftplats som också är en dold pärla. Det är Englands tredje största stencirkel och stenarna är än äldre än Avebury – senaste dateringar talar om är över 6000 år gamla. Stenarna upplevdes också omedelbart så mycket äldre än i de andra stensättningarna vi varit. Vi mediterade på de olika stenarna, Erika spelade med sitt nya instrument på stenarna och själv lade jag mig i stencirkelns nav och hjärtpunkt! Fantastiskt… och så rejuvenerande och inga andra människor!

Kyrkan var mycket fin med vackra glasfönster och hade inte sprängt in sig mitt i stencirklarna som i Avebury utan verkade vid sidan om. Den mycket gamla och den nya läran var här i samklang, Där fanns också en trevlig Pub – The Druids in med megaliter i sin trädgård som vi hoppas återvända till vid nästa graalresa.

Mendip hill

Vi bodde avslutningsvis en natt mitt i Mendip hills natursköna område… innan hemfärd för utforskande av Priddy med dess gamla och levande legender om att Jesus varit där under sina förlorade ungdomsår i Bibeln. Där finns också en triad av jordcirklar. Han färdades med Josef av Arimatea hit på en av hans många färder i tennhandelns tjänst.

Mycket i Jesus mission blir så uppenbart och självklart när man tänker sig var han som ung kunnat hämta sin inspiration… Priddy var resans sista stopp och där gamla och levande legender förtäljer att Jesus vandrat i sin ungdom med Josef av Arimatea. Vi fick sannerligen en oväntad uppenbarelse i detta Castle of comfort rörande den heliga familjen och Josef av Arimatea… En vision som förändrar mycket och gör allt sannolikt!

Under natten i Mendip hills mörka urskog såg vi så många stjärnfall eller meteorregn när Perseiderna hade sitt maximum. En meteor med synnerligen lång svans som kryssade långt över himlen och många mindre… magiska syner som sedan följdes av orakel och gudinnedrömmar om en person som jag ännu inte mött men som sedan stod i hotellets kök när vi tog farväl. Förunderligt och heligt…

Inom alkemin skulle graalen beskrivas som den renade saltkroppen som bär och härbärgerar gudomligt liv på jorden för att kunna föda fram återuppståndelsekroppen. I Parzifal omtalas graalen som en sten – lapsit exilis – vars kraft likt fågel Fenix bränner allt till aska. Genom graalens försorg stiger man sedan likt Fenix föryngrad och förnyad upp igen. Denna graalsten förtydligar funktionen av graalen som både ett transformationskärl och den alkemiska kropp – de vises sten – som renats och transformerats till en bägare för det gudomliga att verka genom. Graalen är likt den alkemiska pelikanen självförsörjande och därigenom i ett outsinligt flöde. Den heliga graalen är själva bägaren som transformerar det lägre till det högre. Den kokar samman all separation och splittring till en enande kraft som i sin tur helar, förenar och heliggör. Graalen kan på så vis sägas innehålla eterns femte element som tillhör Paradisets och guldålderns ursprungliga materia och som formade tillvaron innan fallet. Graalen bringar ofta odödlighet till den som kan uppenbara den men har också en urskiljande kvalité att sålla bort de som ej är värdiga och beslöja sig för den profana världen. Graalen, liksom dess boning graalslottet, är svår att finna. Endast den kallade, som har modet att möta vildmarkens fasor kan med kärlekens eld, andens renhet, visdomens erfarenhet och empatins välvillighet uppenbara dess djupt överjordiska mysterier.

Tack till er alla älskvärda deltagare som var med och förgyllde denna magiska resa! Tillsammans återskapar vi graalen på jorden…

Foton är förutom mina egna tagna av Tommy,, Anette, Jennifer och Erika mfl som var med på resan samt nya vänner vi mött! Tack för det!

​I den heliga graalens namn vi er ber, graalens änglar stiga ner och hedra oss med er närvaro!

Tempelprästinnan 2017-08-18

MARIA MAGDALENAS HELIGA BALSAM

 

Nu är tiden äntligen inne för att återigen börja preparera Maria Magdalenas heliga smörjelsebalsam! Detta Sainte Baume som skapas i gudinnans retort och som låter det som var dött transformeras till att åter få liv! Likt livets träd… En transfigurationsolja som arbetar med eterkroppens matris!

Genom böner, hymner och allehanda helande örter börjar jag med att låta en olja infuseras av de krafterna som sedan kommer utgöra grunden för fortsatt alkemiskt arbete.

Marias balsam är en av de absolut mest efterfrågade produkterna i Alkemiska Alademins sortiment och själv vet jag knappt hur jag skulle överleva detta jordeliv utan denna smörjelseolja.
Jag gör balsamet ibland som smörjelseolja och ibland som salva och ibland både och…
Vi får se vad Maria Magdalena har för inspiration denna gång!

Ofta brukar vi befinna oss i Frankrike vid denna tidpukt på sommaren och utforska och uppenbara Maria Magdalenas och den heliga familjens tradition. I år är vi i Sverige och det är ändå fantastiskt skönt att vara på landet och njuta av det livgivande Viriditasljuset och göra alkemi i både natur och människoriket.

I Frankrike besöker vi ofta kyrkor som förmedlar den hemliga läran kring Maria Magdalena och den heliga familjen men även här nära landet finns en mycket fin kyrka i Ösmo med målningar av bla Albertus Pictor. Vad sägs om Maria Magdalenas himmelsfärd… Manna från himlen… riddaren och jungfrun… Jesus i sin återuppståndelsekropp och Sophia med barnet klädd i solen och stående på månskäran som hämtad ur Apokalypsen.

Låter även dessa ikoniska bilder från besöket i Ösmo kyrka under gårdagen bringa sin mystika kraft in i dagens fortsatta arbete med balsamet. Maria Magdalenas smörjelseolja skapas för att söka hela matrisen som vår eterkropp utgör och tillsammans med astralkroppens transformation genom Maria Magdalenas alkemi, skapa transfigurationskroppen. I det alkemiska opuset är det arbetat med änglakroppen! Avancerad mänsklig alkemi med andra ord!

Nu väntar Bain Marie – eller Marias vattenbad som fått sitt namn efter alkemins urmoder Maria Profetissa… Vi möter henne på konstens eller alkemistens tarotkort i The Alchemical tarot.

Oljan har stått i urmoderns altare under fullmånens sken…

Örtalkemisten växlar balsamberedningen med att fixa i örtlanden och införskaffa lite fler örter i örtgummans örtagård. Ett uppfriskande bad i Östersjöns 17 gradiga vatten och Sagas utsökta smultronpaj stärker och bringar gott till processerna!

Nästa dag när Bain Maries långsamma kärlekseld hade infuserat oljan klart var det dags att fullborda salvan och smörjelseoljan. Det blev sannerligen en dag av gudinnerlig alkemi  med Maria Magdalenas bistånd! Balsamsalvan blev magnifikt fullbordad i gudinnans närvaro och även en helande Inannaolja för de sju inseglen/chakran är klar samt en ljuvlig Afrodites ansiktsolja. Därtill skörd av Johannesörtens livgivande solar som omvandlar mörker till ljus!
 Fullbordan
Nu finns några värdefulla burkar av Maria Magdalena salva och flaskor av smörjelseoljor på templet! Därtill Innanas transformerande olja för de sju inseglen/ chakran och Afrodites ansiktsolja!
Maila katarina@alkemiskaakademin.se om du vill beställa per post nu under sommaren då vi har semesterstängt! ❤️
 Maria Magdalenas smörjelsebalsam
 Önskar er alla en rejuvenerande högsommartid i Sophias livgivande Viriditasljus och med Maria Magdalenas välsignelse!
Nöjd örtalkemist
 Tempelprästinnan 2017-07-15

Alchemical-StarSOPHIA

I alkemin möter vi även Sophia som sjöjungfrun eller som sirenen Melusina ur vars bröst visdomens mjölk och hjärtats röda elixir flödar. Hon är en merkurial aspekt bortom gott och ont och för att få ta del av hennes gåvor måste vi först ha förförts av hennes sång som lockat oss ner i Urmoderns djupa hav. Där väntar skatter för den som klarar detta kaotiska vatten men annars ond bråd död eller sinnets upplösning.

Melusina

I kabbalan kan vi se motsvarigheten i kunskapsbrunnen DAATHS sefira på Livets träd. Brunnen är också en port ner i avgrunden, som är ett resultat av det fall som en gång skedde. I och med fallet förlorade vi tillgången till Livets träds krafter i sin helhet och blev dödliga. När vi söker återta vårt förlorade paradis måste vi åter överbrygga den avgrund som skiljer de högre världarna från de lägre och det sker när vi vandrar prästinnans stig på Livets träd som förbinder TIFARETH och KETER.
Alkemisten som fallit ner i brunnens mörka kaos förlorar sig lätt i gudinnan Mayas illusoriska väv. På samma sätt kryper pilgrimen runt på sina knän i Chartres labyrint. Men genom att möta sitt inre odjur och sina rädslor djupt nere på botten av sitt väsen, når man till slut fram till centrum, till centralsolens hjärtpunkt där alla illusoriska dimslöjor löses upp.

CHARTRES LABYRINT

Likt Theseus, som enligt legenden dödade odjuret Minotaurus i mitten av labyrinten och sedan med hjälp av Ariadnes röda tråd hittade ut ur labyrintens skengångar, kan människan med hjälp av Ariadnes röda kärlekstråd finna utgången och stiga upp ur Urhavets urkaos – massa confusa.

Inom alkemin ser man det som att man tvinnar livets och dödens ödestrådar och när man har uthärdat det tillräckligt länge så börjar man till slut se väven, själva skapelsens matris. När matrisen blir synlig kan vi också bli delaktiga i vårt eget livsöde för vi arbetar då tillsammans med den gudomliga försynen. Med hjälp av Ariadnes röda tråd spinner vi vår verklighet kring vår realiserade mittpunkt – vårt Själv och vårt sanna jag – och kastas då inte runt i ödeshjulets periferi.

Ariadne och Theseus
Vi häver alltså ödesgudinnornas verkan genom att vandra in labyrintens centrum där guldet, skatten eller det realiserade Självet uppenbaras. I sin hand har man då visdomens salt som i alkemin både symboliserar den visdom som man får genom livserfarenhet och den eftertraktade saltkroppen varigenom medvetandet kan transcendera materiens slöjor. Den alkemiska metaforen gestaltar det som att man då får smaka visdomens mjölk ur sjöjungfruns eller Sophias fylliga bröst. Gudinnan Sophia som först uppenbarade sig i sin svarta och neddragande aspekt som Maya eller Melusina byter då skepnad och framträder i sin närande och moderliga aspekt som den Röda Sophia som när filosoferna – de som älskar Sophia. Hon bjuder på sitt visdomselixir till den som vågat träda ner och in i sitt eget djupaste mörker för att där erhålla skatten och den egna gyllene essensen.

 Sophia i Aurora Consurgens

Tempelprästinnan 2017-07-15

 Melusina

Reseberättelse Sydfrankrike 2017

Det flammande hjärtats resa

Vårt hem – Maison Templiere

Fantastiskt att återvända till vår högborg vid den virvlande floden omgiven av kraftfulla berg. Personalen ger oss delikat andlig, själslig såväl som fysisk föda och service. Det är ett litet arkadien med rosor, dopfunt (pool) samt förunderlig och bävansfull natur.

Rennes-le-Chateau – Den gyllene graalen och paradisets träd

I Rennes-le-Chateau som bär hela Maria Magdalenas esoteriska lära i sitt sköte och i sin röda jord uppenbarade vi det flammande hjärtats mysterier. Byn sägs inneha en ofantlig skatt som omtalas vara allt från förbundsarken, Maria Magdalenas sanna lära eller grav, Jesu grav, den heliga graalens boning, tempelriddarnas skatt, katarernas skatt… En alkemisk skattkammare mitt i en Venusportal! Under vår heldag fullbordade vi det regenererade Livets träds ritual så att vi åter kunde smaka på paradisets äpplen – pommes bleu.

Till lunchen i det underbara Jardin Marie mötte vi våra vänner Sus och Kaj från Rennes-les-Bains och fick höra om deras senaste böcker om Rennes-le-Chateau och dess mysterier.

Vi tog även en promenad längs slänten bakom Tour Magdala och fick då beskåda det gamla slottet med alkemistens torn.

Gorges de Galamus – Änglar & demoner; Maria Magdalenas källa och St Antonius grotta

Genom försynens försorg i form av ändrade väderförhållanden bar färden till det fantastiska hermitaget Gorges de Galamus. St Antonius väntade oss och befriade våra upptända insegel med Maria Magdalenas milda eldvatten.

Därefter renade vi oss i Marias heliga källa i grottan helgad Maria Magdalena. Sammantaget – en obeskrivlig dag.

Festmiddag

Våra vänner på Maison Templiere hade hela dagen förberett en magnifik festkväll (medan vi badade i poolen och floden) som utöver utsökt mat och dryck bjöd på mexikansk dans som gick över i allmän dansglädje!

Montsegur – Världens ljus; duvans & solkorsets flammande hjärta

Med stor glädje återvände vi till det mest heliga Graalberget av dem alla – Montsegur! Den heliga graalens sägs finnas i Montsegurs innandöme ända sedan Sophias vita duva sänkte ner den där för beskydd undan söndrande makter… Där utförde vi den heliga graalens stora ceremoni kallade åter av Esclarmonde av Foix – Världens ljus. I det innersta kapellet förenade vi solkorset med den vita duvans kraft. Vi hedrade också alla katarer vid bergets slänts minnesmärke som gick i elden för sin tro på Kärlekens Kyrka.

Nebias – Arkadiens eter & Ariadnes röda tråd i labyrinten

För att riktigt njuta av det heliga landskapet vandrade vi i älvrikets gröna naturlabyrint i Nebias, mitt i hjärtat av katarbygden, för att återuppleva och integrera Paradisets förlorade eter och tända upp vårt gröna hjärta. Det blev en resa längs Ariadnes röda tråd för att i labyrintens mitt möta vår inre Minotaur. Genom att möta den utan slöjor och med en picknick i magen fann vi leken och insikten om livets storhet och godhet. Till slut fann vi även vägen ut genom den röda tråden…

Notre Dame de Marceille – Svarta madonnan & enhetens ljus

Vår sista heldag avslutades hos Svarta Madonnan i Notre Dame de Marceille för att likt alkemister och riddare genom alla tider helga vårt verk och välsignas av den Svarta Urmodern. Mysterierna och nycklarana som hade börjat uppenbaras i Rennes-le-Chateau fick nu ytterligare dimensioner genom förbundsarkens krafter.

Sällan har vi skådat Den svarta madonnan så glad och bröllopsklädd!

Jesus flankerad av de två lärljungar han älskade mest…

Hur många Jesus finns i den franska traditionen? Begrunda mannen som lyfter upp den döde Jesus, iklädd de mantalar som Jesus lagt ifrån sig under korsvägen. Det gyllene landskapet har en helt egen lära om den levande guden…

Arbetet avslutades med en rening och helgning i enhetens källa där också livets blomma manifesterades och Lasarus med sina bedårande hundar vakade.

Vår sista gemensamma afton fullbordades i storartad stil på hotellrestaurangen i Quillan och därefter skålar och skådande av månen på terassen under bar himmel.

Foix – Det goda riket

Vi avslutade resan i det magiska Foix med sitt sagoslott och sin gamla stadsdel där många fann fynd i de små butikerna. Vi hedrade Foix-släkten och då inte minst Esclarmonde de Foix som bär fanan högt om kärlekens kyrka.

I stadens katedral fann vi också den ovanliga nattvarden där Maria Magdalena tycks vara närvarande.

I katarernas tradition ansågs Jesus vara en ängel vilket vi här kan se en vision av.

Under hela resan har vi preparerat varsitt elixir för att uppenbara och befästa det flammande hjärtat.

Stort och innerligt tack alla nya och gamla vänner för ert hjärtliga deltagande!

Alkemisternas utforskande inför nästa års resa kring gudinnans och gudens hemliga ark

Vägledda av försynen hamnade vi, något överraskade, i en liten by som vi många gånger åkt förbi. Dess kyrka är en viktig länk i mysterierna kring Sauniere och Rennes-le-Chateau och hade en så kraftfull hemlig tradition att prästen mördades i slutet av 1800-talet. Det var dit försynen ledsagade oss… till en kyrka som alltid är låst… för de som inte har nyckeln…

Den hemliga kyrkan som alltid är låst… tills vi kom…

Hänförda lämnade vi den outgrundliga byn med den förlorade kunskapen och hade även blivit vägledda till nästa mål.

Arques – katarerna och de egyptiska mysterierna

I den lilla byn Arques fanns en gång i tiden graven som är en av grundpelarna i den hemliga läran. I byn finns även många fynd kring den egyptiska traditionen och i dess slott kunde vi både uppleva och arbeta med katerernas och de egyptiska mysteriernas skatter. Vilket slott, litet i det yttre men gigantiskt i det inre! Vi längtar redan nu till den ceremoni vi har planerat för nästa år…

Rennes-les-Bains & Fontaine des Amours

Efter en god lunh i Rennes-les-Bains (där vi återigen fick njuta sällskap med Sus och Kaj) återvände vi till kärlekens magiska källa. Här planerar vi dop(p) nästa år!

Bugarach – det heliga och uppochnedvända berget

Likt en spårhund som fått upp ett spår tog vi oss slutligen till Bugarach heliga berg, älskat av ufo-fanaster och inspiration till Jules Vernes Resa till jordens mittpunkt. Legender beskriver det som transfigurationens berg och en plats där tiden upphör. Det upplevde vi sannerligen i Bugarach kyrka med många ovanliga ikoner.

Kyrkan hade genomgående ett fokus på Alfa & Omega, barnet och graven. Men… är det Jesus som gossebarn vi ser här eller en liten flicka?

Lyckans tarothjul som även är båten den heliga familjen färdades med till Frankrike.

Alet-les-Bains

Ett kärt återseende som i sin omnejd har St Salvayres kapell helgat den levande guden mm.

Därigenom har visionen kring nästa års magisk-alkemiska resa klarnat. Vi återkommer snarast med ytterligare information!

 Katarina i Johennes kyrka 18739878_1555304404502015_6817911411287457073_n

Maj har verkligen varit en riktigt ridderlig månad med intensivt arbete inför Graalriddardubbningen som fullbordade vår utbildning i början av månaden och i går finstämd Riddarinvestitur i Sankt Johannes kyrka! Därefter festlig Gala middag i Vinterträdgården på Grand Hotell med smäktande italiensk opera och god mat som avslutades som sig bör i Cadierbaren.

18671144_1555304474502008_6068425496152376209_n

Skön helg nu med lite vila, somrig grillning på terassen och packning inför tidig avresa till Sydfrankrike på måndag morgon… Då väntar en färd längs med det flammande hjärtats väg med en härlig grupp pilgrimer. Vi kommer besöka Montsegur och Rennes le Chateau mm…

Tempelprästinnan 2017-05-27

 

Din Bild