Den gudomligt feminina visdomsvägen

Den Svarta Madonnan

Den Svarta Madonnan är ofta förkommande på kristna kultplatser, som tidigare haft en hednisk gudinnekult.  Ett exempel på det är den dyrkan av gudinnan Cybele, som förekom på den plats i Saintes Maries de la Mer i Camargue, där sedan kyrkan byggdes och St Sarahs tillbedjan uppstod. Romernas namn på St Sarah i staden där Maria Magdalena och hennes följeslagare enligt traditionen ska stigit i land, är talande nog Sara la Kali, vilket knyter an även till den hinduiska gudinnan Kali.

Det faktum att den Svarta Madonnan har tydliga föregångare hos förkristna gudinnor, som exempelvis den egyptiska gudinnan Isis, gör att den Svarta frun älskas också av de som annars skyr kyrkan med tanke på den ofta förekommande dogmatisk hållningen rörande både gudinnans roll i kosmos och kvinnans roll på jorden.

Isis och Cybele anses, likväl som den Svarta Madonnan, inte bara vara det gudomliga barnets moder, utan ses också som mänsklighetens moder. Gudinnas medkänsla för människornas sorger och lidanden är obegränsad för hon älskar hela mänskligheten lika mycket som det Jesus- eller Horusbarn som kan ses sittande i hennes knä när hon intar sin plats på tronen.

Den Mörka Modern inspirerar oss till att vara alkemister och försöka förena den ljusa solen ovan med materians mörka sol niger och ena fullmånens upplysthet med Svartmånen. Genom sin nådefulla svärta visar hon att tillvarons mörka sida är lika viktig som den ljusa, för att människan ska kunna uppleva harmoni och balans. Hon förmedlar insikten om det gudomliga mörkrets roll i den kosmiska dansen mellan motsatserna.

Den svarta Madonna är en gestaltning av det gudomliga mörkret. Men det är en mörk mylla likt prima materian som kan föda fram och skapa mirakulösa ting på jorden. Hon är lumen naturae – naturens ljus och själva gnistan i skapelsen.  Den Svarta Madonnan är också umatrisen i det alkemiska magnum opus – det stora arbetet, och genom att behärska hennes saltprincip kan alkemisten till slut med gudinnans hjälp föda fram de vises sten.

Tempelprästinnan 2011-10-20 

 

Facebook
Facebook Pagelike Widget
Arkiv