Den gudomligt feminina visdomsvägen

Månadsarkiv: september 2020

En ny tanke på livet…kanske…

Jag vill giva er alla kärlek, kärlek att förmå när förnimmelserna begrundas av visdomens heliga anda. Lever vi i en värld där endast solljus och dess dogmatiska grunder befinner sig utanför sfären av pespektivsbegrundande lärdomar. En gnosis som endast uppfinner ljuset och kärleken. Jag satt en dag och lyssnade till begåvade Erik Schuldt och insåg just i denna sekund av optimistisk idealism sammanväven i ett förbund av ändelser, att bejaka livet ur ett känsloperspektiv är det enda sättet att uppnå alkemi. Utöver att vända sitt brinnande hjärta mot den eviga graal, prästinnor, präster, kyrkor och Gud, vända sig och betrakta samt reflektera i den djupaste av hjärtesorg, in i känslolivets dolda kammare och låta känslorna flöda. Därefter grunda sig med fötterna på jorden istället för ständigt i molnen och säga, jag hör, jag känner, jag är och jag förblir.

Tack.

Förmå ej förakta. Jag vill uppnå en visdom bunden i den vita silkestråd av primitiv natur och levnad. Se bortom regnbågens färger och utlovade skatter och bejaka den mänskliga bågen vi alla spänner vid vårt hjärta. En pil in i mörkrets väsen, en eldstad endast den icke lärda men kloka just av livet självt förmår finna. Ett klokt barn, detta barn vi alla bär djupt i våra hjärtan som talar till oss, varnar och giver visdomsord när vår högmodiga maskulinitet dränkt oss i egocentrisk välvilja. Förmå ej förakta detta budskaps gyllene sedvänja, vänj dig icke vid hat men ge heller inte vika. Stå stadigt, håll rädslan som ett nyfött barn, lyssna med klokhet och släpp den lös i det djupa havets kärleksband. Låt den springa med hatet löst i sin hand nere på den mörka sandbotten och förmå ej förakta. Låt sorgen flöda och låt den springa men in i dig med dess tårar som rosenkors nerför de blommiga kinder av barn. Måla på örnens vingar med din träpalett av mörka färger, måla din sorg och ilska för när dagen är kommen är den ändå djup. När du givit in spring iväg och utropa ett glatt på återseende. Men var icke dum eller vandra i ungdomens farliga skog, istället se till grantopparna, klättra i eken, smek räven och när tiden är kommer flyg, bort från denna gråa stad, lev i natur. För naturen är vår sanna och enda kyrka. Både den mänskliga naturen av sorg, lycka, kärlek och skrik samt naturen där vi finner vår primitiva livskraft att beskåda i kreativitetens härlighet. Var ärlig dölj dig icke från sanningen, bryt ihop och visa lojalitetens sanna eld. För i den skall mörkret brinna och du återuppstå.

Tack.

Av: Anonym gästkrönikör

ps. ta detta med en nypa salt för guds skull, skrev detta på två minuter:) peace n love

Örtalkemi startar Prästinneutbildningen

Den 22-23 augusti startade Prästinneutbildningen för sjätte gången med örtalkemi i fokus. Vilka härliga dagar det blev under helgens örtalkemikurs som för många var starten på Sophiatemplets 2-åriga Prästinneutbildning.

118463985_10158336582693819_3078953267561553874_n 118480305_10158336582943819_5849231982456705516_o 118472259_10158336583338819_2161455129803643285_o
Örtalkemi

Under lördagen var vi i den sköna malmgårdsoasen vid Vita bergen med sin paradisiska trädgård. Där mediterade vi, plockade örter längs ormens väg och påbörjade prepareringen av Osiris elixir. Snabbkurs i egyptisk myt och alkemins stora verk bjöds det också på.
Under eftermiddagen utförde vi tillsammans flera av alkemins stora operationer såsom destillatio och calcinatio i alkemistens hemlaboratorium. Dagen avslutades med att den nypreparerade blomstermerkuren tillsattes vår heliga Osiris-graal.
Örtalkemi
Söndagen vigdes åt Isis elixir och en avslutande ceremoni kring det alkemiska bröllopet … där trädgårdens ena katt livligt helgade vårt altare.
 katten och altaret
Alkemister och Prästinnor gläds över att den alkemiska visdomen och dess operationer landar så gott i vår heliga graal av härliga deltagare.
 alkemisterna
Tack till alla som bidrog med innerlig närvaro!
Facebook
Facebook Pagelike Widget