Archive for februari, 2012

Diana Lucifera bar ljuset i natten när vi vandrade in i urmoderns berg på jakt efter den högt värderade prima materian under onsdagens salong. I den djupa myllan fann vi vad vi sökte – fröet til guldet – som också gestaltas som den alkemiska dubbelhövdade rebisen.

I jordens innandöme väckte vi upp jordens egen musa – den tysta Thalia som slumrar likt Schekina i sin jordegrav tills människan med ljusbärerskans hjälp kan väcka henne till liv. Likt alla muser är hon dotter till Mnemosyne – minnets gudinna och till Zeus. Muserna kan därför få oss att minnas vår historia och vårt ursprung och kan på så sätt åter få tillgång till alla våra forna gåvor och talanger. I den tysta Thalias fall kan det handla om hågkomsten av gudinnans, änglarnas och sedmera människornas fall till jorden. Jordens furste – Asmodeus som först initierat fallet i vårt eget väsen förmedlade nu kunskaper om detsamma. Med fallet i minnet steg vi åter upp ur underjorden.

 Väl ovan jord igen påbörjade vi uppstigningen mot månens insegel med att invokera månens ärkeängel – Gabriel. Aftonens salong inleddes genom att vi fick fallet från ovan gestaltat  både genom Ett drömspel av August Strindberg, där Indras dotter stiger/faller ned på jorden och genom fallet som Ärkeängeln gör i filmen Gabriel. 

 Med Gabriel åter vid vår sida föredrogs det om Lunas roll i människans alkemiska arbete. Sedan tog vi hjälp av månens musa Clio och  gjorde  en rening och upplysning av månens sfär för att därigenom bygga den första våningen på vårt Olympiska torn. Clio är historiens musa och hennes namn berättar att hon kan göra en människa erkänd för de handlingar hon gjort som förändrar historiens gång till det bättre för männskligheten och skapelsen i sin helhet. Clio får också människan att minnas sin egen historia så man frigöra sig från de negativa mönster som finns med som ett band som låser fast människan i det förflutna. Clio är också den episka konstens och retorikens egen musa.

Helgad vare Clio!

Clio sjöng, ackompanjerad av Orfeus vemodiga flöjttoner, sin sång till mångudinnan:

Måne, nattens drottning, måne, mörkrets ljus.

Du är tidens moder över liv och jag ber dig giv oss frid.

 Ljusets bärarinna, färdas genom natten.

 Du är tidens moder över liv och jag ber dig giv oss frid.

Vi avslutade denna lunariska afton med att dricka Alkemiska Akademins nytillverkade elixir – Musan Clio och Lunas elixir i gemensam andakt.

Nattens drottning, när du kastar din skugga,

du samtidigt manar din ljusa syster att återvända.

Vi tackar dig för denna rit och för ditt helande mörker.

Mörka gudinna, syster till Dagen, heliga Drottning av Natten,

Vi tackar dig för din välsignelse och ber om nåd.

Diana Lucifera – som den sanna ljusbringare hon är – bär nu ljuset i sin fackla och guidar oss inför fortsatta processer tills vi möter hennes solige broder Apollon tillsammans med Venus upp på Olympens berg. Samma berg som vi startade aftonen med att gräva oss djupt in i. Inom alkemin har man måttot:

V.I.T.R.I.O.L. Visita Interiora Terrae Rectificando Invenies Occultum Lapidem. Besök det inre av Jorden och genom reningar skall du finna den fördolda stenen.

Vi arbetar i denna salongsserie med att häva fallet och planerar en uppstigning genom de sju planeterna till fixstjärnornas sfär för att på så sätt bygga upp tornet som förenar människan med det gudomliga.

Välkommen att följa med på denna resa! Nästa gång är det merkurius tur den 20 mars. Prästinnan påbörjar arbetet med de nya elixiren som ska fyllas med kraften från den andligt transforamtiva agenten – Merkurius och med planetens egen musa. Elixirens merkur ska först tillredas i den alkemiska kopparsvanen och sedan beredas med örter för att silas inför nästa Merkuriussalong då all kan hända i sann merkurial anda.

Hoppas vi ses då!

Tempelprästinnan 2012-02-24

Den fallna Sofia, som täcks av de mörka planeternas slöja, gestaltas i alkemin också som den förföriska sjöjungfrun eller sirenen Melusina. Hon är en merkurial aspekt bortom gott och ont och med sin förförande sång lockar hon alkemisten ner i Urmoderns djupa hav. Där väntar skatter för den som klarar detta kaotiska vatten men annars ond bråd död eller sinnets upplösning.

I kabbalan kan vi se motsvarigheten i kunskapsbrunnen daaths sefira på Livets träd. Brunnen är också en port ner i avgrunden, som är ett resultat av det fall som en gång skedde. I och med fallet förlorade vi tillgången till Livets träds krafter i sin helhet och blev dödliga. När vi söker återta vårt förlorade paradis måste vi åter överbrygga den avgrund som skiljer de högre världarna från de lägre.

Alkemisten som fallit ner i brunnens mörka kaos förlorar sig lätt i gudinnan Mayas illusoriska väv. På samma sätt irrar pilgrimen runt på sina knän i Chartres labyrint. Men genom att möta sitt inre odjur och sina rädslor djupt nere på botten av sitt väsen, når man till slut fram till centrum, till centralsolens hjärtpunkt där alla illusoriska dimslöjor löses upp. Likt Theseus, som enligt legenden dödade odjuret Minotaurus i mitten av labyrinten och sedan med hjälp av Ariadnes röda tråd hittade ut ur labyrintens skengångar, kan människan med hjälp av Ariadnes röda kärlekstråd finna utgången och stiga upp ur Urhavets urkaos – massa confusa.
Inom alkemin ser man det som att man tvinnar livets och dödens ödestrådar och när man har uthärdat det tillräckligt länge så börjar man till slut se väven, själva skapelsens matris ungefär som i filmen Matrix. När matrisen blir synlig kan vi också bli delaktiga i vårt eget livsöde för vi arbetar då tillsammans med den gudomliga försynen. Med hjälp av Ariadnes röda tråd spinner vi vår verklighet kring vår realiserade mittpunkt – vårt Själv och kastas då inte runt i ödeshjulets periferi.
Vi häver alltså ödesgudinnornas verkan genom att vandra in labyrintens centrum där guldet, skatten eller det realiserade Självet uppenbaras. I sin hand har man då visdomens salt som i alkemin symboliserar den visdom som man får genom livserfarenhet. En alkemisk metafor gestaltar det också som att man då får smaka visdomens mjölk ur sjöjungfruns fylliga bröst. Gudinnan Sophia som först uppenbarade sig i sin fallna och neddragande aspekt som Maya eller Sirenen byter då skepnad och framträder i sin närande och moderliga aspekt som bjuder på sitt visdomselixir till den som vågat träda ner och in i sitt eget djupaste mörker.

Tempelprästinnan 2012-02-07

 

Nattens drottning, när du kastar din skugga,
du samtidigt manar din ljusa syster att återvända.
Vi tackar dig för denna rit och för ditt helande mörker.
Mångudinna, syster till Dagen, heliga Drottning av Natten. Vi tackar dig för din välsignelse och ber om nåd.

Tempelprästinnan 2012-02-07

Din Bild